En läsare skickade mig denna intressanta artikel.
Läs och begrunda…
Jag har stor erfarenhet av mycket när det gäller psykvård. Inte minst har jag sett en skrämmande äldreomsorg som man nästan kan kalla för ”ättestupa igen”. Vart är vi på väg?
Äldre människor blir förvirrade mer eller mindre, men om dom får kärlek och tålamod från de som hjälper dom, då blir dom bättre! Det handlar också om att en attitydförändring bör snart manifesteras med råge. Det är så trist med inställningen, ”det blir bara värre”, ”det går bara nerför” osv. Vi är inne i en förändring där livslängden ruckas i rejält, det kommer bot och bättring för många svåra krämpor inom några år, tror jag. Även åldrandets gåta kommer troligen att lösas, till en del i alla fall.
Bara att ge äldre den näring dom behöver, har vi inte uppnått ännu! Fullproppade med mediciner för ingen orkar ta hand om dom, det är den sanna verkligheten, tyvärr. Nej, fram för ett lagförslag snabbt som attan, de som vill ta hand om sina äldre hemma, låt dom göra detta och få ersättning för det. Det är skrämmande att vi inte har detta redan infört i vårt land. Utomlands tar dom hand om sina gamla på ett helt annat sätt än vad vi gör här. Då menar jag den medkänslan och kärleken som finns inbyggt i många kulturer. Sen brister det säkert i mycket annat, men vi bör lära av varandra jorden över.
Psykvården har mycket att lära när det gäller alternativa metoder. Bara att ge näring och mat som stärker istället för stjälper, borde ju vara en självklarhet inom våra sjukhus. Har sett med egna ögon hur stor förändring det blir bara genom att byta ut det vita sockret mot rörsocker eller råsocker. Att byta vitt mjöl mot lite grövre mjöl, t.ex. dinkel.
Kan inte hjälpa att ta upp ordet, sjukhus, borde det inte heta friskhus?
Ja, ja mycket klagan leder ingen vart, men vi bör alla påverka genom efterfrågan. Titta på våra Apotek, det blir jag glad över, så mycket alternativa produkter det finns där nu. För 20 år sedan hånskrattade en läkare mig rakt upp i ansiktet, när jag nämnde Kan Jang, nu ser jag att det finns på våra Apotek. Ett plus, verkligen!
Massage och andra fina metoder, som cranio sacral, taktik stimulering m.m. finns och kommer säkert mer och mer som en del av rehabiliteringen för många.
Medkänsla och sunt förnuft, det kostar inget, men så effektfullt det är.
Sist en sak som jag stött på många gånger, jag är utbildad kurator och jobbar via nätet. Många skriver och berättar när dom mist sin ”äkta hälft”, att dom känner hans/hennes närvaro, det känns bra och sorgen blir inte så överväldigad. Snälla alla ni som jobbar inom sjukvård o psykvård, låt människorna ha detta, tag inte ifrån dom detta. Jag själv har mediala förmågor och är tvärsäker på att vi bara ”går över” till en annan dimension när vi s.k. dör.Jag begär inte att alla i psykvården skall tro på detta som jag gör, men snälla ta inte detta ifrån en människa som mår bra utav detta. Jag har haft flera som säger att dom blivit trakasserade av kuratorer på sjukhus för dom tror så här. Då skrivs det ut ”piller” för detta, när det är ett bekräftande människan behöver. Eller åtminstone en rättighet att få tro på vad dom känner!
God fortsättning på 2010, låt oss hoppas på att detta året blir ett förändringens år inom psykvården i Sverige. Monica Ardenmark www.ardenmarks.se
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter
KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.