Rolf Bergdahl skickade mig en mycket intressant artikel som jag nu publicerar.
Detta är verkligen ett aktuellt ämne. Skolan i Sverige behöver definitivt förbättras och satsa sina resurser på rätt sätt.
Satsa på förbättrad pedagogik, högre lärarlöner, bättre status för lärarna, mindre klasser, mer tid för att ta hand om och hjälpa eleverna, förbättrad miljö, mer fysiska aktiviteter och bättre kost – istället för att diagnosticera och psykdroga barnen.
Piller och tabletter är kanske lättare, billigare och smidigare – men det löser inga grundläggande problem OCH det är förödande i det långa loppet.
Satsa resuserna på rätt sätt!
Jag kan även rekommendera detta arbete: Grunderna i Svenska språket.
Diagnoser och psykdroger istället för pedagogik
Rolf Bergdahl
Sedan jag började med min blogg om hur jag själv fick träda in som specialpedagog när skolan misslyckades med att lära min dotter att läsa, har jag fått många svar och blivit insatt i en värld jag definitivt inte trodde ser ut som den gör.
Bland annat har jag upptäckt att överskriften till denna artikel inte till 100% överensstämmande med verkligheten, men nästan!
Exakt hur långt ifrån, eller snarare hur nära, hoppas jag blir föremål för en ordentlig utredning där fungerande pedagogik och skolbarnens rätt att lära sig att läsa, ställs i absolut första rummet.
En utredning som kan ändra på rådande ordning inom pedagogiken och som kräver de metoder som fungerar bäst. För visst finns det väl egentligen ingen anledning att acceptera något mindre?
Vad är då fungerande pedagogik kontra icke fungerande, eller sämre fungerande pedagogik?
Sentida forskning (bl.a. redovisad på denna hemsida) har visat att fonologiska metoder är bättre, och att hos elever med läs och skrivsvårigheter till och med är en förutsättning för framgång.
Bättre än vad? Jo, helhets- eller helordsmetoder. De populära ”Ordbilderna” är en helordsmetod.
Metoden som är beskriven på min hemsida är just den absoluta klassikern bland fonologiska metoder.Förr kallades den för ljudmetod, eller ljudningsmetod. Jag skulle inte rekommendera att denna benämning används idag, jag har nämligen pratat med lärare som till och med tror att ljudmetod är detsamma som helordsmetod. Oavsett vad som kan tänkas ligga bakom denna 180-gradiga definitionsglidning, kanske det kan ge en fingervisning om lärarnas hopplösa situation när de skall välja metod. En bättre benämning är därför Stavningsfonologi, för att det är precis vad det är.
Den var vanlig fram till i mitten av 1900-talet, då de så kallade helordsmetoderna efterhand tagit över alltmer. Varför? Finns svaret här? Det är ju i varje fall inte svårt att inse vilka som ”tjänar” på rådande ordning.
Enligt Dyslexi.info är det idag ca 10 % av alla elever i grundskolan som uppvisar någon form av läs och skrivsvårigheter. Detta är en uppskattning, någon officiell statistik finns nämligen inte. Egendomligt, kan det tyckas, med ett såpass allvarligt samhällsproblem. När man inte vet hur många det är, så är det ju inte heller möjligt att se om det blir fler, eller färre, än mindre skapa sig en bild av vad som skulle vara sämre eller bättre metod än något annat. Myndigheternas och politikernas ambition att förbättra det här området verkar onekligen vara lika med 0.
Detta hindrar dem emellertid inte att dela ut diagnoser. Dyslexi förebådar sedan, ofta ADD och ADHD.
Det misslyckande-problem i form av förlorad motivation, som uppstår när en elev inte får lära sig att läsa. Jag har själv sett, med egna ögon och på nära håll, hur motivationen ökar något enormt i takt med de framgångar i lästräningen, en elev får, som inte tidigare fått öva på relevant sätt, eller med relevant metod.
Dessa manifestationer med försvunnen motivation, som talar om att ”här behövs en annan metod” tolkar istället lärare och psykiatriker som Dyslexi, vilket växer till ADD,eller ADHD. DAMP har en liknande bakgrund, men i regel med annat än läsning som misslyckandespektra. Inte en enda av de jag träffat med diagnoserna ADD, ADHD, eller DAMP uppvisar några egentliga fel. Endast inbillade och påhittade fel, för att tillgodogöra en intolerant skola och ett intolerant samhälle, som vare sig har vilja, ambition eller kompetens (trots att botemedlen är mycket enkla), att göra något åt ett problem, som från början knappast är något problem alls.
I samband med dessa diagnoser förskrivs en rad läkemedel och droger. Det är detta som är: Diagnos och psykdroger, istället för pedagogik.
Vissa forskare håller inte med om att fonologiska metoder är bättre. Detta är ”den världen” jag definitivt inte trodde fungerade som den gör.
”Vissa forskare håller inte med.”
Sedan försvinner det väsentliga i ett virvlande vansinneshav, där de ”lärde” tvista. Små, i det egentliga sammanhanget, obetydliga puttefnuttdetaljer, blir till 100-tals varianter av nästan lika många metoder, blir till tusentals forskningsrapporter, blir till miljontals sidor i dessa forskningsrapporter, där inte någon lyckas att filtrera ut någonting vettigt, eller hitta svaret på vilket metod som är den bästa när det gäller att lära skolbarn att läsa. Lärarnas rätt att i sammanhanget välja metod blir i de flesta fall och i praktiken en omöjlig och övermänsklig uppgift. Annat än valet av den bästa metoden får styra.
Det är också i förhållande till den metod som läraren, på det här sättet väljer, som läs och skrivsvårigheter konstateras, och sedan alltså kanske också både Dyslexi, ADD eller ADHD, Strattera, Concerta etc, etc. Om inte eleven har tur att komma till en kompetent specialpedagog, eller att hemmet kan hoppa in.
Barns rätt att få lära sig läsa i skolan har på detta sätt reducerats till ”Rena rama turen”.
Och här! Här kommer pudelns kärna!
Det finns inte, som inom juridiken, lagar som styr. Eller som inom sjukvården, kroppssjukvården i alla fall, noga beskrivna direktiv och väl definierade krav som styr. Och där man kan anmäla brott till polisen eller till HSAN (Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd).
Varför accepterar vi denna ordning inom skolan och pedagogiken? Ett system som finner det viktigare att hitta syndabockar bland skolbarnen snarare än att lära dem läsa.
Varför accepterar vi att tusentals skolelever, medlemmar av vårt uppväxande släktet, vårt enda och egentliga framtidskapital på detta sätt, helt i onödan, blir diagnostiserade och nerdrogade, snarare än att de helt enkelt får lära sig att läsa.
Tillsätt, om det behövs en statlig utredning, som finner att det som står på denna sida är sant. Inrätta sedan väl fungerande kontroller som övervakar så att de bästa möjliga metoderna används i varenda skola i hela Sverige!
Kontroller? Har vi inte nog med kontrollsamhälle? Kontroller som på detta sätt skulle se till att reducera ett högst påtagligt samhällsproblem, och inte minst massor med mänskligt lidande, skulle inte vara ett dugg konstigare än, för att ta ett närliggande exempel, nationella prov. Här skulle vi kontrollera själva verksamheten i stället, och se till att den fungerar på bästa möjliga och tänkbara sätt.
När detta är gjort kan vi istället lägga krut på andra delar av pedagogiken. Läs och skrivsvårigheter tror jag man då kan mäta till mindre än ½ procent, om de i själva verket, inte visar sig, alls existera,
Rolf Bergdahl
Välkommen att kommentera eller kontakta mig! Jag kan vidarbefodra kommunikation till Rolf.
Med vänlig hälsning,
Peter
KONTAKTA MIG. Medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.