Jag mötte en trevlig 18-årig tjej för ett tag sedan i Malmö. En pigg och glad tjej som det gick bra för i livet. Men det hade inte alltid varit så. Hon berättade för mig om sitt liv och sin erfarenhet av diagnoser och psykofarmaka. Vi kan kalla henne Lena.
Det är hemskt att höra om hur det kan gå till i psykvården.
Lena fick sin diagnos ”ADHD” när hon var 15 år.
Lenas pappa lämnade familjen tidigt och flyttade till USA. Därefter var Lenas mamma knäckt och orkade inte med sitt barn, som fick bo ett tag hos en fosterfamilj och sedan mestadels hos farmor. Lena träffade ej sin pappa alls under uppväxten. Mamman stod ej ut med henne.
Framför läkaren stod nu alltså en 15-årig tjej, som växt upp utan mamma och pappa – utan den trygghet, kärlek och stöd som en familj skall innebära. Lena hade dessutom ett stormigt förhållande vid tidpunkten och blev misshandlad av sin kille. Detta var en tjej som verkligen behövde hjälp.
Psykofarmaka istället för verklig hjälp
Men istället för hjälp så fick Lena diagnosen ”ADHD” och blev satt på Concerta. Concertan gjorde henne väldigt aggressiv och våldsam. Bland annat kastade hon saker efter sin mamma och kille. ( Aggression är en vanlig biverkning hos Concerta – läs mer här https://www.peterularsson.se/concerta-har-ni-last-biverkningarna/ )
Lena gick då till sin läkare som skyllde allting på henne och att hon var i psykisk obalans. Trots alltså att aggression ingår som en vanlig biverkning hos Concerta.
Läkaren bytte emellertid piller och satte Lena på Ritalin. Lena kunde då inte sova och upplevde personlighetsförändringar. Enligt hennes vänner så blev hon en helt annan person. (Personlighetsförändring är en vanlig biverkning hos Ritalin – läs mer här)
Lena gick några år på dessa psykpiller innan hon fick nog och slutade. Hon kände sig konstig, som en robot, när hon gick på pillren.
Det var inte lönt för henne att prata med läkaren igen utan hon bestämde sig själv för att sluta. Lena konstaterar: ”Jag blev mig själv igen”. Hon hade inga abstinensproblem efter hon slutade med pillren.
Numera motionerar och tränar Lena och mår mycket bra av detta.
Denna historia slutar bra som tur är. Hon avslutar:
”Efter att jag slutade med piller plus skippade diagnosen så mår jag mycket bättre. ADHD-stämpeln satte gränser. Läkaren satte gränser för vad jag klarade av. Nu klarar jag av allt!”
Jag undrar angående läkaren
- Jag undrar om denna läkare kände till och brydde sig om Lenas bakgrund och verkliga problem.
- Jag undrar om denna läkare tog sig tid att lyssna och förstå.
- Jag undrar om läkaren kände till eller brydde sig om de begränsningar han satte för Lena med en ”ADHD-diagnos”.
- Jag undrar om läkaren kände till och brydde sig om de biverkningar som finns för Concerta och Ritalin.
- Jag undrar om läkaren informerade Lena om dessa biverkningar.
- Jag undrar om läkaren informerade om och använde alternativa behandlingsformer innan Concerta och Ritalin sattes in. Detta är han skyldig till enligt FASS och instruktionerna för Concerta och Ritalin.
- Jag undrar om läkaren hade provision från läkemedelsföretaget. Eller har han fallit för broderskapet och grupptrycket?
.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter
KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.
All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.
Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.